Vi bestämde oss för att dra iväg till Västerås och Ikea i torsdags. Det var väl lite av en spontan tanke från min sida när vi satt i soffan i onsdagskväll innan vi skulle till att sova. Fast då sa jag ”kan vi inte åka till Ikea på fredag?”. Vilket sen ändrades till ”Kan vi inte åka till Ikea imorgon istället?”. Presentkortet som jag fick till oss både när jag fyllde år kom väl till pass. 700 spänn är en liten anledning till att dra iväg för lite inhandling. Bara resan som kostade, men det är inget att sura för. Dock så blev jag aningen besviken när vi kom till stationen i Eskilstuna för att sätta oss på tåget. Tåget hade blivit inställt så en ersättningsbuss hade inkallats. En sån där stor dubbelbuss som turister från Tyskland åker i. Den var helt svettig, luktade instängd och såg inte trevlig ut alls. Det var bara till och bita ihop på våning två längst fram. Jag är lite åksjuk när det kommer till stora bussar så att sitta längst fram så jag kan se vägen underlättar för min del. (Nu tänker ni säkert hur jag kunde åka Swebuss fram och tillbaka från Kramfors i 8-9 timmar? Swebuss, konstigt nog gillar jag bussarna och dessutom så blev jag så pass van efter några resor, men visst ibland så kände jag av den där illamående känslan)
I Västerås, cirka 40 minuter senare blev det en till bussfärd. Den här gången i en liten lokalbuss. Dem bussarna har jag inget emot alls. Nästan tvärt om. Jag föredrar att åka en sådan liten buss istället för en stor. Ikea nu då, äntligen. Det är en skön känsla när man trampar in på Ikea. Man får nästan alltid armen avsliten i den där snurrdörren som alla sak trängas i när man går in. Den är inte och leka i så det gäller att vara på sin vakt. Det är en gul kasse som gäller på Ikea. Man plockar alltid ner en massa onödigt skit som sedan blir nödvändigt tillslut. Servetter, sugrör, ljus och allt vad det nu kan vara. Vi tog bara ett blockljus och nöjd oss med det. Åka till Ikea för ett ljus. Billigt. Självklart inte. Vi gick vidare och plockade åt oss en pall av trä, nått ek-material, som en av växterna där hemma kan stå på. Det vart även en ”hutch” som det tydligen heter. En med massor utdragbara lådor som det kan ligga saker i. Tidningar, skräp och kanske viktiga papper. Vi tog en sån. En vit. Billigt och bra men det var ett rent helvete att sätta ihop den hemma sen. Tog nästan hela kvällen från när vi kom hem tills vi skulle sova. Det värsta jag har monterat från Ikea. Det kan jag skriva under på.
Lite annat blev det. Men i skrivandets stund så har jag faktiskt ingen aning om vad vi mer kom hem med. Spännande det där att man alltid glömmer vad man köpte, bara för några dagar sen också. Bland det roligaste med Ikea (förutom gå runt och kika på all inredning och suga i sig inspiration) är att äta deras mat. Den är lite speciell. Den ger inte ifrån sig en halvfabrikkatskänsla (typ som Findus) men samtidigt känns den väldigt billig kvalitetsmässigt. Jag tog en kycklingfilé med vetekornssallad. Gott. Dock var kycklingen väldigt torr. Som den hade legat där under UV lampan 4 timmar för mycket. Det var nästan ingen vättska i den längre. Bara en torr liten kyckling. När man är hungrig glider allt ner i magsäcken. Tjejen tog en laxsallad. Inga konstigheter där inte. Lax är gott. Sallad är gott. Laxsallad är gott.
Något trötta och något irriterade över hur mycket vi kunde handla med oss hem gick vi vidare till kassorna. Det där med att vi inte kan handla med oss vad som helst, typ en bokhylla eller så. Vi har ingen bil. Varken en liten eller en stor lastbil. Ibland, som stunder på Ikea, är det riktigt tråkigt att man inte har tillgång till bil. Det hade underlättat avsevärt. Men nu är det som det är. Bara en blå Ikea-kasse och buss som står på menyn för våran del.
Avslutningsvis så inträffade det en rolig scen i kassan. Vi hade lagt upp allt på rullbandet och tjejen i kassan började glatt skanna in vara efter vara. Så långt gick allt rätt till. Jag gick fram. Hon vänder sig om och säger bestämt. ”Det blir 2078 kronor”. ”Va” säger jag. ”Ja, 2873 kronor blir det” säger tjejen i kassan. Jag kliar mig i huvudet och börjar fundera. Tog vi verkligen så mycket? Nej det gjorde vi inte. Efter en stund så utbrister tjejen i kassan. ”Nej, jag råkade skanna in ljuset för 2000 kronor”. Bravo var min tanke. Perfekt. Det där förbannade ljuset. Det knasiga om inte korkade var tjejens reaktion att det inte var något fel. Har man inte en liten uppfattning om vad saker och ting kostar som rullar upp på kassabandet. Hon har väl ändå jobbat på Ikea tillräckligt länge. Eller kanske inte. Kanske var det en praktikant eller en nyanställd. Vem vet. Tokigt blev det i alla fall och om jag inte varit vaken där så hade vi varit 2000 kronor fattigare, men ett blockljus rikare istället. Vilket blockljus sen då.
Slutet gott. Allting gott. Det blev till att ta buss nummer 1 till stationen igen. Sen buss nummer 2 hem till Eskilstuna. Den här gången gick resan något snabbare (som det kändes). Sen promenad.. eh nej Taxi faktiskt, hem till lägenheten och en hungrig katt. Och om ni undrar så käkade jag 2 Ikea korvar någonstans där emellan betala och gå till bussen. Så otroligt goda och snuskigt billiga korvar det nästan bjuds på.