Tänker tipsa om den ganska enkla men snabbstartade ordbehandlaren Bean för OS X. Tycker Pages fungerar okej, även om den är lite slö i uppstart. Word för Mac startar lite för sent (tacka techno stressen för det!) och Open Office.. slöare ordbehandlare har jag inte stött på. Bean körs igång på ett ögonblick! Även för oss med så lite ram i maskinen. Gränssnittet påminner en del om Pages och liknande funktioner som helskärmsläge återfinns även här. Har inte testat det tillräckligt djupt för att kunna rekommendera programmet men jag tycker absolut du med OS  X ska kika närmare. Skrev jag att det är gratis? Så, behöver du en snabbstartad ordbehandlare som påminner till viss del om Pages (men vill slippa betala) kan Bean vara lösningen.

Dra hem Bean 2.4.3

Kom hem i går efter en vecka hos grannarna Finland. Kort och gott har vi haft det mycket bra. En solklar semester som inte bara varit varm utan också bastuvarm på natten. För första gången på flera år har jag lidit av sömnsvårigheter två nätter i rad. Kan inte sova i 30+ utan att drömma något mardrömsliknande scenario. Nåja, förutom ett par jobbiga nätter så känner jag att en vecka i den Finska skogen gjorde susen. Vi allihopa hade det jätteroligt och förhoppningsvis är alla lika nöjda som jag är.

Har tagit en hel del bilder (som faktiskt blev bra med tanke på kameramodellen jag använder) och försökt dokumentera dagarna så bra som möjligt. En och annan video blev det också. Dock så återstår det några redigeringstimmar innan en publicering blir av. Ser nu efter hemkosten och efter bilderna landat på disken att utrymmet verkligen är knapert. Då bör det lysa upp för en del hur verkligheten ser ut för mig och min hårddisk. En ny är verkligen att önska.

Klockan 06:40 (med en och annan försening hit eller dit) flyger vi allesammans till Mumin och hans vänner i Finland. Fast något besök i det blå huset blir det inte. Färden går först mot huvudstaden med flyg (hepp!) och sedan en 5 timmars busstur till Jyvääskylä. Vi liftar resten av biten in till Finlands täta skogar. Det är även där vi ska spendera semestern. Precis på samma ställe som förra året. Hoppas såklart att vädret är lika fantastisk som då. Väskorna är packade, matsäcken är med, iPhonen laddad med podcasts och musik, ett par datormagasin är med plus en del annat skoj. Därför blir det tyst här i bloggen i några dagar. På onsdag nästa vecka är jag tillbaka igen. Hej då på en stund!

PS: Bakgrundsbilderna för datorn och iPhone hittar ni längre ner. Hade problem tidigare idag att posta länkarna på Twitter.

http://picasaweb.google.com/mcus.nu/Bakgrundsbilder#
http://picasaweb.google.com/mcus.nu/BakgrunderIPhone#

Kors i taket. Idag hände det som inte hänt tidigare. Macen drog i nödbromsen. Det dök upp det rätt så ovanliga, om jag förståt det hela rätt, felmeddelande där operativet ber att få sig en beröring på strömknappen. Tråkigt men samtidigt inte förvånande att det sker. Har haft noll problem med min MacBook Pro sedan köpet i fjol så därför är ett litet felmeddelande inte att gråta över. Vilket jag såklart inte gör. Fast ändå så tänker jag automatiskt nu om det är något program eller inställning som gjorde så allt blev galet för en stund. Värmeproblem? (speciellt nu på sommaren i vardagsrummet är det varmare än normalt). Hur det nu än gick till är det inte oundvikligt och lär hända igen. Men lite mer lärdom kring uppståndelsen av det vore inte helt fel. Om det nu är möjligt dsv. Ni som har mer kunskap om OS X än vad jag har, det vore toppen om ni berikade min tillvaro med er kunskap.

Än har jag inte lärt mig använda Linux speciellt noga. Vill göra det. Ville göra det redan i höstas men Javan kom mellan. I Linux (i vilken distrubition, version eller om det är ett tillägg är jag smått osäker på) finns det en funktion jag gillar skarpt. Det är hur man hanterar fönster som finns runt om på skrivbordet. Likt i OS X så har Linux olika skrivbord som diverse fönster kan separeras till. Smart som bara den. När alla dessa fönster ligger där och man vill hantera dem (ändra storlek eller bara flytta runt) räcker det med att du placerar pekaren varsom på fönstret och flyttar den. Du kan också hålla in en knapp och ändra fönstrets storlek. Enklare kan det inte bli. Liksom smidigare. I Windows eller OS X går inte detta fullt lika smidigt. Speciellt inte i OS X där jag måste vara i det nedre högra hörnet för att förstora/förminska. Puckat.

Men så för ett par dagar sedan hittade jag ett tillägg för OS X som ger operativet en liknande funktion som den i Linux. Nackdelen är att det kostar efter 30 dagar. Fördelen är att det är sjukt smidigt och sätter sig snabbt i systemet. Vet inte om det var dumt eller smart att börja använda för efter provtiden löpt ut lär det bli problem att gå tillbaka hur det var förr med fönsterhantering. Dilemmat är ett faktum. Vill hur som att alla med OS X provar och utvärderar hur det fungerar för er. För mig fungerar det sjukt smidigt. Nästan så man för överväga ett köp senare och hoppas på att affären går rent till och att betalkortet inte kopieras på vägen.

Ladda ner Mondo Mouse 1.4.4b4 och testa själv.

Prylar är inte allt här i livet, fast kan inte komma ifrån att det bor en prylbög inom mig, en för tillfället fattig sådan. Så därför kan det vara skönt att få drömma sig bort till prylarnas land ibland. Skillnaden när jag köper någon pryl idag jämfört med förut är att jag vill att den ska fylla någon funktion. Köper inte något bara för köpandets skull. Helt tokigt att göra det. Bara för man har pengarna. Nej, saken ska ha en funktion som sagt. Är inte den som vill ha tre väderstationer. Fast å andra sidan är jag den som gärna äger 4 par hörlurar. Alla med sin unika funktion och ljudbild . Förmodar att det är precis så den väderstationstokige också resonerar.

Om jag fick drömma, släppa tankarna lösa och bara önska mig saker skulle jag vilja ha..

Monster Cable Beats by Dr Dre Solo
Det finns en dyrare modell, fast den är inte per automatik bättre för det. För mig passar den lätta bättre, mindre vikt att bära på huvudet. Vet att lite större hörlurar kan bli en plågsam historia efter en si så där 6 timmar. Säger jag Sony MDR-V700 så förstår nog en del vad jag syftar på. Enligt prisjakt har goda omdömen även delats ut till “lillebror”. Prisbilden ligger omkring 1700 kr vilket får ses som ett acceptabelt pris med tanke på prisklassen. Kan dock inte bestämma mig för om detta är lurarna som blir renodlade hemmalurar eller om de också får följa med på resan till skolan, stan och annat. Menar, låter de förträffligt finns det liksom ingen anledning att endast ha dem för hemmalyssning. Nu måste jag bara se till att hitta en butik som saluför dessa och som tillåter mig provlyssna.

Pro-Ject Head Box II
Ljudkortet i datorn (även det som sitter i MacBook Pro) har sina begränsningar. Verkligen. Så därför kan det vara en god idé att om du lyssnar på mycket musik via t.ex Spotify från datorn genom hörlurar använda en dedikerad  hörlursförstärkare. Det finns många, säkert många i samma prisklass som presterar alltfrån godkänt till mästerligt. Denna som jag listar har fått mycket bra skriverier om sig på Prisjakt och prisbilden är inte fånigt dålig heller (cirka 1090kr i flertalet butiker). Studentvänlig skulle jag nästan vilja påstå!

iMac 27″ Quad Core
Det är få prylar som får ett starkt betydande band av mig, men min MacBook Pro 13″ har fått just ett sådant. En underbar pryl och dator att arbeta med. Har strax (i slutet av augusti) haft den i ett år och börjar bli riktigt varm i OS X kläderna nu. Ett för övrigt underbart operativ som bara blir bättre och bättre för mig. Därför spinner hjärnan nu vidare på ett framtida komplement till min bärbara kompis. Kommer inte ifrån att den i sig är ganska klen, om än tillräcklig för allt det där vardagliga. Skulle helt ärligt inte skada med mer juice i fabriken. En starkare processor, mer ram, snabbare grafikkort. Och mer hårddiskutrymme har jag märkt stort behov av. Just i detta ögonblick är macen kopplad till min Samsung 22″ och det fungerar bra. Har en lagom stor arbetsyta. Blir det en uppgradering är det 27″ som gäller. Vilket iMacen erbjuder. Jag hoppas dock för allt i världen att Apple fått ordning på sina “gula” paneler och att alla barnsjukdomar försvunnit. Än på ett tag lär det inte bli en iMac så tekniken för 27″:s skärmarna hinner förmodligen mogna tills dess.

Har nu efter drygt tre veckor med en Playstation 3 konstaterat att jag gillar den mer än min gamla Xbox 360. Tystare konsol, snyggare design, ett mer logiskt gränssnitt i operativet, bättre sätt att strömma material från datorn (Macen speciellt). Playstation 3 passar mig bättre helt enkelt på så många sätt. Till att börja med måste jag meddela min frustration över hur konsolen såg ut innan Slim modellen hittade ut i butikerna. Min personliga åsikt lyder att Playstation 3 (smörgåsgrillen) är tidernas fulaste konsol. Att Kuturagi valde att placera samma typsnitt från Spiderman filmerna på en av världens största varumärken skrämde mig då och skrämmer mig fortfarande lika mycket idag. Gillar hur typsnittet ser ut idag. Känns mer Playstation över det och på så sätt kommer gamla Playstation så som jag minns från barndomen tillbaka.

Handkontrollen är fortfarande den Dual Shock modell från första Playstation. Både hatad och älskad. För Playstation 3 så har den ändrats ett flertalet gånger med först endast Gyrofunktion (Sixasis) för att sedan bli bestyckad med skakfunktionen “Dual Shock”. Nu mer heter handkontrollen Dual Shock 3. Faktum är att jag gillar den. Mer och mer till och med. Man kan säga mycket om den ergonomiska biten hur Sony valt att placera sina joysticks. Sedan är det “triggern” (R1/R2) som är lite låg och inte lika precis som på Xbox 360 handkontrollen. Det fungerar på Sonys motsvarighet men hade verkligen inte skadat om den var lite längre och djupare. Finns tillbehör vet jag som löser detta smärre “problem” från tredjepart. Utöver detta så tycker jag att Sonys handkontroll för Playstation 3 är skönare ändå. Styrkorset är världsbäst, lika så formen och hur den känns i händerna. Känslan när man trycker ner knappar är även den mycket mer intakt och närvarande tycker jag. Även fast jag gillar handkontrollen är det ett störande moment på den som jag undrar hur Sony tänkte kring. Håller jag handkontrollens baksida mot mig finns det fyra lampor som indikerar på vilken handkontroll som är nummer 1 & 2 (osv.) 1 är längst till vänster och 4 till höger. Vänder jag på handkontrollen och blickar åt vänster ser jag nu att nummer 1 är upp och ner. Borde det inte vara så att siffrorna visas rätt från den vinkeln och fel från den andra? I mitten av handkontrollen så sitter det en mini USB port för att ladda handkontrollen. Den laddas via en vanlig USB kabel som skickas med konsolen. Dock är den för kort så den inte når till handkontrollen om jag spelar samtidigt som handkontrollen laddar. Snålt eller bara en designmiss från Sonys sida kan jag inte svara på. Fick lösa problemet med att ta fram en förlängningskabel.

Nog om handkontrollen och mer om konsolen. Lite högre upp skriver jag att gränssnittet är bättre i operativet, liksom att den är tystare och bättre på att strömma material från datorn. Gränssnittet är mer logiskt uppbyggt i Playstation 3 än i Xbox 360. Jag har bra överblick över vad funktioner är samt vad dem gör (med kortfattade förklaringar i textform). Gränssnittet i Playstation 3 ser precis ut som det i PSP. Du har en rak linje med ikoner. Varje ikon utger tydliga signaler vad för funktioner som göms under. För att navigera runt använder du dig av styrkorset eller joysticken. När du valt “Pictures” t.ex och vill gå vidare trycker du nedåt och kommer in i valet “Pictures”. Du ser hela tiden vart du är och vill du gå tillbaka trycker du bara upp. För att markera ett val trycker du “X” och för att gå tillbaka “O”. Du ser hela tiden klart och tydligt vart du befinner dig i operativet. Allt känns mer logiskt utplacerat i Playstation 3 jämfört med Xbox 360. Att hitta hur man byter tema i Playstation 3 är lekande lätt. Att göra en nätverkskoll lika så. Till och med att sätta upp en link mellan datorn och Playstation 3 är lekande lätt (med rätt programvara förtås). Att få Plasytation 3 ut på nätet är också det väldgit enkelt. Du väljer först om du vill ansluta till ett trådat ellet trådlöst nätverk (WLAN). För min egna del är det kabel som gäller då jag endast kommer upp i 6,2Mbit/s trådlöst jämfört med 44Mbit/s trådat. En stor skillnad när HD-material ska strömmas genom nätverket.

Xbox 360 hade fler sätt att bli placerad på direkt ur kartong än vad Playstation 3 har. Den kan ligga ner på gummifötter men inte stå vertikalt likt Xbox 360. I alla fall inte utan ett tillbehör. Om du inte bryr dig om att repa konsolen eller så kan du placera dit egna gummifötter. Fast som sagt blir det liggande ställning direkt ur kartong för Playstation 3. Fast det fungerar bra här hemma. När konsolen står placerad som det är tänkt kan vi från vänster se 2 stycken USB 2.0 portar. Som alltid tycker jag nya USB portar är aningen tröga så att man får anstränga sig mer än nödvändigt för att få in och ut kablar samt USB minnen. Vidare till höger finner vi några logotyper för bl.a. Blu-ray. Det gömmer sig även en lucka där en 2,5″HDD ligger och gosar. I versionen jag köpte spinner en 120Gb 5400RPM som någon gång i höst byts ut till något i stil med 500Gb eller 750Gb. Om det blir en 5400RPM eller 7200RPM (något dyrare) är inte bestämt.

Hur man byter hårddisk är hur som helst betydligt mer ekonomiskt än vad det är på Xbox 360. Lättare vet jag inte om det är men fortfarande inte speciellt svårt. Hur man går tillväga finns det bra videor för på Youtube eller om man hellre vill läsa och se på bilder finns det utförligt förklarat i intstruktionsboken för enheten. Den nya Xbox 360 kommer inte ha samma typ av hårddisk eller placering som på de äldre modellerna. Den blir mer likt den i Playstation 3, alltså den mer inbyggda varianten. Dock så är det fortfarande en egen variant Microsoft kör med så det går alltså inte att köpa en egen från Komplett i 2,5″ storlek. Man får nöja sig med 250Gb eller vänta på att Microsoft lanserar en större till ett dyrare pris. Baksidan döljer förstås strömkabeluttaget, HDMI ut, Optisk ut, Nätverksuttag samt en klassisk om än bortglömd Komposituttag för laktritssnöre. Portarna är av hög kvalité och det är inget som glappar. Det är skönt att slippa en extern strömdosa likt den som följer med Xbox 360. Den är inbyggd i Playstation 3 istället.

Playstation 3 som konsol är snygg, robust byggd (verkar inte bli alltför varm), knäpptyst (även vid CD-läsning i spel och filmtittande), strömsnål och sen att handkontrollen har några “fel” från mina sida såtycker jag den fungerar utmärkt som spelmaskin och multimediaenhet. Jag gillar hur operativet känns jämfört med det i Xbox 360. Allt går fort och är lätt att hitta. Att handla i Sonys Playstation Store är betydligt lättare än i Microsofts motsvarighet. Man ser vad en produkt kostar precis enligt sin egen valuta (inga poäng här inte) och sätter sedan in pengar via kreditkortet/betalkortet. Sedan är det bara att välja produkt, acceptera och betala. Enkelt. Gillar det mycket bättre. Till minuskontot kan jag inte placera så mycket förutom att USB kabeln som Sony skickade med borde varit minst 2,5 meter så man kan ladda handkontrollen medan jag spelar. Sedan skulle det inte skadat om det var 2 USB portar extra på baksidan om jag vill koppla in en extern hårddisk och samtidigt dölja den lite tjusigt. Bara småsaker som sagt, även om det där med USB kabeln att den var för kort förbryllar mig en smula. Hur tänkte ni Sony?

Killzone 2 är mitt första Playstation 3 spel som jag nu haft nöjet att plöja igenom. Det har varit en blodröd och sotsvart resa underhållning som jag inte fått serverad på mycket länge i kategorin action. Killzone 2 tar vid ungefär 40 år efter första Killzone fast några förkunskaper är inget som krävs för att man ska få sig en uppfattning om vad som pågår nu. Jag blir tillräckligt informerad  efter uppstart och direkt utkastad i det nya kriget mot Helghan som soldaten Sev. Måste passa på att påpeka hur fantastiskt roligt det är att höra Sev tillsammans med sina AI-baserade kamrater öppna munnarna och konversera i stridens hetta. Inte ofta som detta görs på ett trovärdigt sätt med rätt röstskådespelare men i fallet med Killzone 2 tycker jag allt att Guerilla fått till det.

Helghan är på min topp-10-lista av fiender att möta och skjuta sönder. De skriker, skjuter skarpt och beter sig som man sak bete sig på ett stridsfält. Det är alltid mängder av fiender på skärmen samtidigt och alla beter sig på sitt unika sätt med sin typ av uppdrag. Försöker jag skjuta fienden på ovansidan bron så måste jag samtidigt tänka på att det står tre fiender under som sammarbetar med varandra för att ha ihjäl mig. Alla vill skjuta sönder mig, eller slö sönder mig om jag kommer för nära. Till skillnad mot spel som Call of Duty eller Battlefield Bad Company så reagerar helghan annorlunda. Deras spelsätt och AI-programmering känns mer pricksäker, bättre och mer organiserad. De beter sig mer mänskligt, mer naturtroget och deras sätt att samarbeta är verkligen skrämmande bra. Att spela på den svåraste svårighetsgraden är tuffare än tuffast. Tro inte att du mött allt motsånd förrän du provat Killzone 2 på den absolut hårdaste svårighetsgraden.

Animationerna har fått mycket beröm och Guerilla ska få njuta av all den positiv kritik som delats ut. Animeringarna på hur kulor träffar fienden är helt enastående bra. Sanslöst snyggt animerat. Det är en fröjd att blåsa in ett gäng hagel i magen på en fullt munderad helghan och se han (eller hon) flyga in i betongväggen framför mig. Även animeringarna på mina egna kamrater ser mycket bra ut och det märks hur hårt Guerilla arbetat noga med att få till hur benen, armar, huvud och resten av kroppen rör på sig när man klättrar, springer, kastar sig, hoppar eller slår. Min favorit i Killzone 2 är när varje led på kroppen reagerar på vart någonstans kulan träffar. Skjuter jag ett pistolskott i axeln slungas fienden mot golvet skrikandes och blodet som flyger (såsigt och fint!) och slaffsar ner väggen bredvid. Om jag istället skjuter med ett hagelgevär på samma ställe blir det mer blod, mer skrik och härligare snurr på fienden innan näsan med gasmasken träffar gruset.

Även fast animeringarna är så pass välgjorda (plus allt det övriga) så flyter allt på mycket bra. Har inga siffror i huvudet men det ser ut som om FPS:en är en bit över 30. Vilket får ses som helt acceptabelt med tanke på all den läckra grafik, dynamiska ljuseffekter, animeringar, högupplösta texturer och upplösning i 1280x720p. Guerilla har med Killzone 2 har gjort ett bra jobb med texturerna, även om 95 % av omgivningarna är mörka och smuttsiga ser man att Guerilla valt att inte snåla med upplösningen på texturerna. Dock ska det sägas att på de platser man inte kan vandra till är texturupplösningen aningen låg. Ett smart val och inget direkt som påverkar spelupplevelsen mer än att det syns att det inte var tänkt från början att man skulle vandra just där, utan mer till utfyllnad av de gigantiska slagfält som finns i Killzone 2.

Hur det är att skjuta i Killzone 2 gillar jag. Att vapnen känns tunga, jävliga och hemska är också en bonus. Det är svårt att få in ett headshot. Du måste sätta dig och verkligen sikta. Anstränga dig ordentligt för det där perfekta skottet. Många har kommit med klagomål mot Guerilla om just kontrollen och hur det är att skjuta. Många anser det är för slött (även med allt inställt på max i kontrollinställningarna) och jag kan hålla med om att det kunde varit lite respons. Fast det är absolut inte något som påverkar spelupplevelsen och tiderna på slagfältet något negativt. Snarare tvärt om, för i ett spel som Killzone 2 är det meningen att det ska vara krävande och svårt att få in en träff. Fienderna gömmer sig ofta och väldigt bra. Det gäller även som spelare att tänka på det men också utnyttja det till sin fördel. Har inget problem med att Guerilla slipar spelkontrollen till Killzone 3. Däremot vill jag att de bevarar den här tunga känslan av att man springer med 100kg packning med vapen och allt. Det får inte bli som i Modern Warfare 2 där man mer eller mindre glider fram på ett bananskal i 60fps. Även fast Killzone 2 lyckas hålla en jämn fin fps blir det ändå mycket irriterande när spelet ibland fryser till längre stunder då spelet automatsparar. Det har även hänt att spelet helt och hållet fryst så jag blivit tvungen att mitt i en strid starta om konsolen. Händer tack och lov inte hela tiden men att spel fryser sig är aldrig roligt och bör inte inträffa. Tycker man.

Grafiken i all ära men om det är något som ska tas upp så är det ljudet och hur ljudmixen fungerar. Enligt mig, fantastiskt. Visst är musiken inte något anmärkningsvärt (har hört bättre) fast den passar bra i Killzone som miljö. Ljudeffekterna är underbara och dialogerna passar som handen i handsken. Hur helghan skriker ut kommandon genom sina gasmasker med brittisk brytning är hjärtskärande bra. Allt känns mörkt, sotigt och smuttsigt. Även i ljudet. Vapnen känns tunga och låter också tunga. Beroende på om jag står inomhus och skjuter ändras ljudbilden på hagelbrakaren. Står jag i en smal tunnel ekar ljudet från haglet efter det träffat en helghan i bröstet. Smattrandet efter maskingevärseld är underbar och det är nog bara Battlefield Bad Company 2 som imponerar på mig efter Killzone 2. Även fast jag spelar med ett 2.0 system får jag ut en välljudande upplevelse. Killzone 2 låter makalöst.

Gränssnittet är även något jag ska ta med till pluskontot. Det är minimalt och håller sig i bakgrunden. Om jag så vill kan det ställas in hur mycket och vad som ska synas på skärmen. Siktet kan tas bort (rekommenderas starkt) samt en karta och hur mycket skott varje vapen har kvar (ingen bra idé att ta bort). Kul att det finns möjligheten att få bort så mycket onödigt som stör spelandet. Fler spel bör ta efter här.

På det lilla minukontot hittar vi inte mycket. Det är inte så konstigt när Killzone 2 är ett så välgjort spel på alla tänkbara vis. Fast hur elden ser ut och hur explosionerna växer upp hur från en granat ser inte bra ut. Inte på långa vägar. Eldkastaren är ett skämt och ser mer ut som orange sylt än brinnande eld. Tyvärr Guerilla men ni har misslyckats med att få till snygg verklighetstrogen eld. Vet att det är svårt att få till eld som ser just verklig ut, speciellt i spelsammanhang. Jag hoppas ändå att Guerilla får till något bättre i eldväg till Killzone 3. Explosionerna lika så, jag vill att det ska smällas ordentligt och verkligen kännas (både grafiskt och ljudmässigt) som om det sprängs i teven.

Killzone 2 har några månader på nacken nu. Fast det betyder inte att det är föråldrat på något sätt. Knappast. Killzone 2 tillhör min lista av de snyggaste konsolspelen någonsin. Det ligger högt placerat på min lista av de bästa actionspelen till valfritt format. Brukar inte sukta efter att spela om spel men i fallet med Killzone  2 kommer jag fatta om handkontrollen snarast och kasta mig in i stridens hetta på nytt. Något som du också med Playstation 3 bör göra om du inte redan gjort det. Historien är inget utöver det vanliga, den duger men knappast något att skriva in i spelhistoriken för bästa manus. Fast det kvittar, Killzone 2 är ett fantastiskt spel. Ett spel alla med en Playsation 3 ska införskaffa och spela igenom snabbt. Helst på en gång. Killzone 2 är blodig, brutal och skicklig action 2.0.

+ Väldigt välgjort, underbara animationer och massvis med action

- Ful eld och tråkiga explosioner samt problem med frysningar då spelet sparar/hämtar information

Veckans lite senare musiktips kommer här. Det är ett mixalbum från Armind med 2008:års bästa mixningar. Kort och gott handlar det om en renodlad partyplatta för stora högtalare med fyllig bas och pampig diskant. Se till att du blåser ordentligt ljud i lurarna eller hembion och att du har utrustningen för det. Själv föredrar jag att pumpa musik av den här formen i lurar. Den gör sig bättre där. Om du gillar mycket bas och tempo i musik är detta ett perfekt sommartips.

Armind: The best of 2008

Byter inte skärmsläckare lika ofta som jag byter bakgrundsbild. Fast nu kunde jag inte låta bli att inte byta skärmsläckare efter jag såg den här, som faktiskt fungerar bra! Det är en Twitterbaserad skärmsläckare som visar allt som skrivits i ditt Twitterkonto. Dra hem installationsfilen från den här sajten . Installationen är väldigt simpel och du får skärmen fylld av tweets på nolltid. Absolut något alla Twitternördar bör spana in. Dock ska det sägas att det endast fungerar för oss med OS X.